Det blir alltså en folkomröstning om Väsby Sjöstad, förmodligen i samband med valet 2014. Detta visar på hur starkt motståndet är mot byggandet av en ny stad i Väsby genom exproprierandet av allmän naturmark och försäljning av denna i syfte att generera privata vinster.

Men det är inte bara naturmark som är föremål för denna typ av affärer mellan det offentliga och det privata där kostnaderna och riskerna skjuts över på befolkningen och framtida generationer. Väsbyhem, det allmännyttiga bostadsföretaget som ägs av kommunen är också på väg att säljas, trots att det inte tillhör någon enskild politiker. Efter att Alliansen misslyckats med att råna kommuninnevånarna på pengar för sina galna projekt (då det visade sig vara olagligt) bestämde man sig för att dela Väsbyhem i två. Varför? Det bör man fråga Jan Holmberg (m) som genomförde delningen trots massiva protester. Han lämnar nu sin tjänst som den 15:e högst betalde kommunstyrelseordförande i landet för att bli styrelseordförande i Ny AB, det nya bolaget som ska ta över 800 lägenheter efter klyvningen av Väsbyhem. Kommuninnevånarna gör rätt i att misstänka en försäljning av detta bolag.

Upplands Väsby tar förmodligen priset när det gäller galna projekt, efter den värdelösa idén om Sjöstaden dit hundratusentals kronor gått kommer nu idén om Science-Fiction-Spårbilarna. 700.000 av kommunens pengar har gått till en studie om spårbilarna som inte finns någonstans i Europa (utom på världens mest trafikerade flygplats Heathrow i London). Både Jan Holmberg och Leif Berglund (s) är rörande överens om att spårbilarna är en bra idé för Väsby trots investeringskostnaderna på 1,5 miljarder (!). Vem som helst kan förstå att Science-Fiction-Spårbilar i Väsby är en värdelös idé (varför inte lägga pengarna på t.ex. skolan som är den sämsta i länet).

Men dessa affärer som pågår mellan politiker, tjänstemän och företag är inget som bara händer i Vilda Väsby. Inte heller är motståndet begränsat till Väsby. I Stockholmsområdet har man även i Tyresö och Ekerö tvingat fram folkomröstningar. I Tyresö handlar det om rånet på de gamla och funktionshindrade medan i Ekerö om en utförsäljning av kommunens allmännyttiga bostadsföretag. Dessa folkomröstningar som tvingats fram bekräftar att det finns ett motstånd mot att allmänningar och offentligt kapital ses som politikernas privata egendom att förfoga över.

Detta är med andra ord inte fråga om lokala angelägenheter som stannar vid enskilda frågor som den om sjöstaden utan vi har att göra med en allmän tendens där resurserna plundras genom styret över områdena. Detta sker i varje kommun, landsting, land och över hela kontinenten. Därför menar vi att lokala initiativ måste knytas samman så att de inte isoleras i enskilda frågor i enskilda orter. Det räcker inte med att driva fram lokala folkomröstningar kring enskilda frågor, då frågorna på varje ort är många. Kanske räcker inte ens nationella folkomröstningar (med tanke på att det inte finns några planer på att avveckla kärnkraften trots 1980 års folkomröstning) men en sådan skulle kanske åtminstone synliggöra misstyret.

Vi är övertygade om att de olika lokala initiativen måste knytas samman utan att tappa sina respektiva förankringar samtidigt som folkomröstningar inte kan vara ett mål utan ett medel i kampen mot styret över våra territorier och resurser som politikerna, tjänstemännen och affärsmännen utövar för att fylla privata fickor med offentliga medel. Politikerna som säger att de representerar oss representerar i själva verket bara privata vinstintressen.

Uppdatering:
Folkomröstningen i Tyresö kommun är avgjord. Rånet på de gamla och funktionshindrade kan få fortsätta trots ett rungande nej. Tilltron till den representativa politiken är så oerhört låg att få tog sig till vallokalerna. Trots att man på två plan (mot utsugningen och mot den representativa politikens skådespel) har sagt nej har de styrande politikerna ”svårt att tolka vad folkviljan är”.