Från skogen till förorten – samma kamp

Kriskom är ett projekt för research och kommunikation samtidigt som vi aktivt försöker stärka kamperna för ett återtagande av natur- och samhällsresurserna, vart de än är. I början på året deltog vi i några av de initiativ och stormöten som ägde rum kring ockupationen av Husby Träff dit vi tog vår syn på utförsäljningar och privatiseringar men också kamperfarenheter från den ockupationsvåg som svepte över landet 2008-2010.

När Husby Träff i Järva i norra Stockholm ockuperades var vi där under stormöten, fest, diskussioner och den avslutande Förortskonferensen. Vi var där eftersom vår uppfattning är att olika lokala initiativ måste kommunicera och kamper måste cirkulera, något som också gjordes bl.a. genom Pantrarna som delade med sig av sina kamperfarenheter för en fritidsgård i Göteborg. Precis som under ockupationen av Aspuddsbadet 2009 (där några av oss deltog) utgjordes sammansättningen i Husby av en brokig skara individer i alla åldrar med väldigt olika bakgrund enade i det gemensamma begäret att återta de hotade resurserna. Ockupationen besöktes av folk från hela staden och landet som bidrog med arbete och kunskap men den var, till skillnad från medias bild, folklig och djupt lokalt förankrad. Husby Träff räddades (om än tillfälligt) och ortens huvudpersoner fick den respekt de krävde. Dessutom upptäckte vi nya sätt att leva, samarbeta och kämpa vilket lever kvar i det nätverk kampen producerat.

På Gotland lyckades befolkningen nyligen avstyra förödelsen av Ojnareskogen där korrumperade tjänstemän i förvaltningsmyndigheten Sveriges Geologiska Undersökning givit grönt ljus för det multinationella företaget Nordkalk. Med sina kroppar lyckades gotlänningarna blockera maskinernas väg trots att de skyddades av polis med militärfordon. Denna folkliga kamp sänder ut samma budskap som den i Husby: kamp lönar sig. Och den stärks av att cirkulera: kampen har lyckats sprida sig från Gotlands skogar för att nå städer över hela landet.

Den gemensamma nämnaren hos dessa kamper är det kollektiva anspråket på och återtagandet av natur- och samhällsresurserna. Överallt i landet ställs folket mot politiker, tjänstemän och affärsmän som behandlar resurserna som om de vore deras samtidigt som de beskyddas av polis trots korruptionen och maktmissbruket.

I dessa tider av total kris i den representativa politiken är kollektiv intervention absolut nödvändigt. Vi är övertygade om att ifall vi ska kunna stoppa rånet på oss och de framtida generationerna måste vi likt gotlänningarna blockupera samt cirkulera och sprida kamper.

Vi har sagt det förr, det räcker inte att tvinga fram folkomröstningar. I veckan avgjordes folkomröstningen i Tyresö kommun. Rånet på de gamla och funktionshindrade kan få fortsätta trots ett rungande nej. Tilltron till den representativa politiken är så oerhört låg att få tog sig till vallokalerna. Trots att man på två plan (mot utsugningen och mot den representativa politikens skådespel) har sagt nej har de styrande politikerna ”svårt att tolka vad folkviljan är”.

Risken är alltså stor för ett liknande scenario vid folkomröstningen 2014 i Upplands Väsby kommun, om Sjöstaden som den blå extremmitten vill bygga och fortsätter att planera. Nu har även ett initiativ i Alby börjat arbeta för att driva fram en folkomröstning mot den röda extremmittens planer på att sälja 1300 lägenheter till ett privat företag. Dessa folkomröstningar kan inte vara ett mål utan ett medel i kampen mot den styrning utav våra territorier och resurser som politikerna, tjänstemännen och affärsmännen utövar för att fylla privata fickor med offentliga medel.

Folkomröstningarna löser inte styret över våra territorier, privatiseringar och utförsäljningar. Vi är övertygade om att vi måste använda den kollektiva intelligensen och det demokratiska beslutet i stormöten för att tillsammans intervenera mot våra motståndares (oavsett färg) planer.

 

 

 

 

No Comments

Om styret över våra områden och folkomröstningar

aldrig-ert-att-sälja-webDet blir alltså en folkomröstning om Väsby Sjöstad, förmodligen i samband med valet 2014. Detta visar på hur starkt motståndet är mot byggandet av en ny stad i Väsby genom exproprierandet av allmän naturmark och försäljning av denna i syfte att generera privata vinster.

Men det är inte bara naturmark som är föremål för denna typ av affärer mellan det offentliga och det privata där kostnaderna och riskerna skjuts över på befolkningen och framtida generationer. Väsbyhem, det allmännyttiga bostadsföretaget som ägs av kommunen är också på väg att säljas, trots att det inte tillhör någon enskild politiker. Efter att Alliansen misslyckats med att råna kommuninnevånarna på pengar för sina galna projekt (då det visade sig vara olagligt) bestämde man sig för att dela Väsbyhem i två. Varför? Det bör man fråga Jan Holmberg (m) som genomförde delningen trots massiva protester. Han lämnar nu sin tjänst som den 15:e högst betalde kommunstyrelseordförande i landet för att bli styrelseordförande i Ny AB, det nya bolaget som ska ta över 800 lägenheter efter klyvningen av Väsbyhem. Kommuninnevånarna gör rätt i att misstänka en försäljning av detta bolag.

Upplands Väsby tar förmodligen priset när det gäller galna projekt, efter den värdelösa idén om Sjöstaden dit hundratusentals kronor gått kommer nu idén om Science-Fiction-Spårbilarna. 700.000 av kommunens pengar har gått till en studie om spårbilarna som inte finns någonstans i Europa (utom på världens mest trafikerade flygplats Heathrow i London). Både Jan Holmberg och Leif Berglund (s) är rörande överens om att spårbilarna är en bra idé för Väsby trots investeringskostnaderna på 1,5 miljarder (!). Vem som helst kan förstå att Science-Fiction-Spårbilar i Väsby är en värdelös idé (varför inte lägga pengarna på t.ex. skolan som är den sämsta i länet).

Men dessa affärer som pågår mellan politiker, tjänstemän och företag är inget som bara händer i Vilda Väsby. Inte heller är motståndet begränsat till Väsby. I Stockholmsområdet har man även i Tyresö och Ekerö tvingat fram folkomröstningar. I Tyresö handlar det om rånet på de gamla och funktionshindrade medan i Ekerö om en utförsäljning av kommunens allmännyttiga bostadsföretag. Dessa folkomröstningar som tvingats fram bekräftar att det finns ett motstånd mot att allmänningar och offentligt kapital ses som politikernas privata egendom att förfoga över.

Detta är med andra ord inte fråga om lokala angelägenheter som stannar vid enskilda frågor som den om sjöstaden utan vi har att göra med en allmän tendens där resurserna plundras genom styret över områdena. Detta sker i varje kommun, landsting, land och över hela kontinenten. Därför menar vi att lokala initiativ måste knytas samman så att de inte isoleras i enskilda frågor i enskilda orter. Det räcker inte med att driva fram lokala folkomröstningar kring enskilda frågor, då frågorna på varje ort är många. Kanske räcker inte ens nationella folkomröstningar (med tanke på att det inte finns några planer på att avveckla kärnkraften trots 1980 års folkomröstning) men en sådan skulle kanske åtminstone synliggöra misstyret.

Vi är övertygade om att de olika lokala initiativen måste knytas samman utan att tappa sina respektiva förankringar samtidigt som folkomröstningar inte kan vara ett mål utan ett medel i kampen mot styret över våra territorier och resurser som politikerna, tjänstemännen och affärsmännen utövar för att fylla privata fickor med offentliga medel. Politikerna som säger att de representerar oss representerar i själva verket bara privata vinstintressen.

Uppdatering:
Folkomröstningen i Tyresö kommun är avgjord. Rånet på de gamla och funktionshindrade kan få fortsätta trots ett rungande nej. Tilltron till den representativa politiken är så oerhört låg att få tog sig till vallokalerna. Trots att man på två plan (mot utsugningen och mot den representativa politikens skådespel) har sagt nej har de styrande politikerna ”svårt att tolka vad folkviljan är”.



No Comments

Förorten som politisk plats

Anteckningar om vad vi har gemensamt: Kriskoms bidrag till Förortskonferensen som föddes under ockupationen av Husby Träff i januari 2012.

Vi är övertygade om att förorten är en politisk plats.

Förorten som plats har blivit synonymt med social exkludering men våra natur- och samhällsresurser är paradoxalt nog helt inkluderade i den process där privata intressen tjänar pengar på att vi blir bestulna på våra gemensamma tillgångar. Trots att ingen arbetar hårdare än vi för att förbättra vår ort och våra liv sätts vi i skuld och vår lön är arbetslöshet och nedskärningar, uteslutning och utförsäljningar. Istället för rätten till att själva forma våra liv möts vi av en osäker framtid utan garantier för varken bostad eller inkomst, mötesplatser eller service.

Vi som förortsbor har under flera generationer tagit oss över länder och kontinenter, kommuner och landskap. Trots det möts vi av hinder när vi rör oss över hela storstaden och genom livet. Vi känner alla de uppdelande och hierarkiserande mekanismerna in på våra bara skinn då vår rörlighet – både den rumsliga och sociala – påverkas av rasmässiga, etniska och könsmässiga faktorer. Förorten har blivit global, inte bara för att hela världen med alla sina skillnader befolkar den utan också för att förorten är en tidstypisk plats för exploatering och kontroll som finns i storstäder världen över. Vi ser samtidigt hur de globala kamperna färdas från Paris till Tunis förorter för att nå våra gator och från Tahrir till Syntagma anländer de till våra torg när vi går från att vara offer för det korrupta och uteslutande styret till att vara huvudpersoner i våra liv och i vår ort.

Vi är övertygade om att det är nödvändigt och möjligt att organisera ett gemensamt återtagande av respekten och resurserna.

Det visar de kamperfarenheter som förorterna har ackumulerat de senaste åren – från Biskopsgården i Göteborg till Husby i Stockholm och vidare. Vårt behov av ett gemensamt nätverk grundar sig på dessa kamper. Oavsett om det är rödgröna eller blåbruna politiker, tjänstemän eller affärsmän, som agerar som om de förfogar över våra gemensamma tillgångar så representerar de inte oss. Vi representerar heller inte förorten men förorten representerar vår situation. Vi är alla involverade i processer av återtagande av tid och rum – vi skapar mötesplatser för interaktion och kommunikation bortom den kontroll som utövas och den isolering som alltid har gynnats i förorten. På så vis får vi möjligheten att producera och cirkulera samarbete, kunskap och kamp som kan multipliceras med de skillnader och blandningar som utgör förortens levande rikedom – mot uppdelningarna och hierarkierna i storstaden och mot den hela tiden mer brutala privatiseringsregimen.

No Comments

De s.k. Dialogmötena

Post-it demokrati?

I oktober kallade kommunen till ett så kallat Community Planning i Messingen (som enligt banderollen på byggnaden heter Peab-gymnasiet. Peab är det företag som var inblandat i korruptionshärvan vid Swedbank-Nationalarenan i Solna). På kommunens hemsida går det att läsa att det innebär en ”gemensam planering av området kring Mälaren” men vår uppfattning av dessa ”dialogmöten” är helt annorlunda mot den bild kommunen ger.

Att mötena kallas för ”Forma Väsby Sjöstad” betyder att utgångspunkten är att sjöstaden skall byggas. På mötet tillät man inte någon ”negativ inställning” till projektet. Besökarna ombads istället att fantisera om att sjöstaden skulle förverkligas trots att en övervägande majoritet av besökarna på mötena var emot sjöstaden.

Dialogen existerade inte över huvud taget. Publiken fick skriva tankar om redan bestämda frågor rörande den sjöstad ingen vill ha på små post-it lappar som sedan lästes upp. Obekväma lappar möttes med sura miner och vi uppmanades ständigt att inte vara negativa. När lappen med texten ”det är inte ert att sälja” lästes upp förklarade man att det var en filosofisk fråga. Punkt.

Mötena avslutas med att dela in publiken i smågrupper. Under första mötet fick vi i dessa grupper peka ut våra favoritställen i Väsby som på uppföljningsmötet hade analyserats av John Thompson & Partners. De kunde därför berätta för oss att vissa ställen av området där sjöstaden planeras inte var värda något för kommunens innevånare. Att nästan alla i dessa grupper var emot sjöstaden talades det inte om. Inte heller tog man någon hänsyn till den folkomröstning som borde lägga hela projektet på is tills den är genomförd i samband med valet 2014. Man uttryckte även att man ville ”byta” en del av naturreservatet, den finaste intill vattnet, mot en annan del inne i skogen som är privatägd. Man tog här till hot och sa att ”den skogsmarken ändå kommer att avverkas så det är bäst att vi byter.”

Dialogmötena är en värdelös idé som skapats för att neutralisera motståndet mot sjöstaden. Att gå på dessa möten innebär inte bara att man legitimerar dem utan bidrar också till att ge politikerna underlag för att kunna utöva styrningen av vår kommun. Dessutom ger vår närvaro underlag till John Thompson & Partners, den konsultfirma som kommunen anlitat för att sköta Community Planning, som bedriver en studie av vår kommun – som sedan används när kontrakt skall skrivas mellan politiker och företag i affärer som bara gynnar privata vinstintressen.

No Comments

Väsby Sjöstad – En värdelös idé

Väsby Sjöstad är inte en idé för förbättring av staden Väsby utan en idé om att vår mark kan exproprieras och privatiseras, att politiker kan sälja allmän egendom till företag som ska göra privat vinst på den.

Väsby Sjöstad är ingen stadsdel, det är en ny stad och helt mot regionens planer om sammanhållen bebyggelse. Väsby Sjöstad är också ett brott mot kommunens egen översiktsplan från 2005 och en katastrof för den biologiska mångfalden, klimatet och friluftslivet.

Naturskyddsföreningen är en av många organisationer som redan diskvalificerat idén och kallar Väsby Sjöstad för ett våldsamt ”over-kill” på det naturområde som tillhör oss alla och som framtida generationer blir bestulna på. ”En sämre strategisk placering av en tillkommande stadsdel har vi hittills inte skådat” säger Naturskyddsföreningen i sitt yttrande till kommunen. Vi kan tillägga att en sämre investering för Väsbyborna och de framtida generationerna har vi hittills inte skådat.

Väsby Sjöstad skulle kosta miljarder att bygga – pengarna kommer att tas från offentliga medel. Pengar som skulle kunna läggas på den stad som redan finns. Vi har sett andra stora onödiga skrytbyggen och vet hur det slutar när laguppställningen banker-storföretag-politiker spelar bort kommuninnevånares pengar.

Vi minns mutorna och korruptionen i Swedbank-Nationalarenan-affären som genom-fördes av Jan Holmbergs partikamrat i Nya Moderaterna Lars-Erik Salminen tillsammans med bland andra högste tjänsteman stadsdirektören Sune Reinhold och byggföretaget Peab – samma företag som byggt åt Holmberg i Väsby. Byggandet av den stora onödiga arenan kostade inte bara byggarbetares liv på grund av den dåliga säkerheten utan också mer och mer pengar (1 miljard mer än planerat) – vilket blev till en gigantisk förlustaffär för Solnaborna.

Nationalarena-affären var ingen isolerad händelse utan ett typiskt exempel på hur de nätverk av politiker (inte bara moderater), tjänstemän och affärsmän tillsammans regerar över kommuner i landet. Dessa nätverk representerar bara sig själva och inte oss eftersom de säljer ut allmän mark och bostäder samt finansierar onödiga skrytbyggen med offentliga medel och skuldsätter kommuninnevånarna. Dessa nätverk drivs av korrupta intressen som sätter hela den representativa demokratin ur spel.

Kommunens pengar, bostäder och mark tillhör alla kommunens innevånare och inte till “borgmästare” Jan Holmberg, hans tänkta efterträdare Per-Erik Kanström eller någon annan som vill sälja det allmänna och det offentliga till det privata.

Det är inte ert att sälja!

Pengarna i kommunen ska gå till den stad som finns – inte till en ny!

No Comments